Vid död, skilsmässa, separation eller vi andra förluster
Många reagerar vid uttrycket ”sorgearbete” det är som om uttrycket har en okänslighet och oförståelse inför den som är mitt i sin sorg. Det kan verka cyniskt för den som just drabbats av sorg och befinner sig mitt i en personlig kris. Du har kanske mist någon som varit mycket nära dig kanske under lång tid i livet. Med detta uttryck känner du dig inte sedd. Men för en person som tagit sig igenom sin sorg och haft upplevelsen av att det är möjligt att hitta tillbaka till ett nytt liv, kan efteråt se tillbaka på denna process som just att arbete med sin sorg, ett sorgearbete.
Men vad är sörja?
Sorg kan vara så mycket och betyda så många olika saker: sorg över en död person, som varit mycket nära. Men också sorg över en relation, som nu är bruten. Det som är gemensamt är känslan av att något inom dig som fått lov att vara en viktig del och kanske fyllt dig helt och hållet – nu fattas dig…
Denna del som förut var så mycket liv, är nu inte längre hos dig. Och vad det nu än är som fattas dig så har det bokstavligen gått bort från dig. Och kanske börjar det just nu gå upp för dig att det är för alltid.
Att bära på något dött inom sig
Går man på djupet av vad som händer under ett sorgearbete så når man fram till att upplevelser hos den sörjande som om denne bär något dött inom sig. (Som inte nödvändigtvis alltid upplevs som identiskt med det man mist), som den sörjande av och till helt identifierar sig med och kan ha mycket svårt att frigöra sig från.
Denna frigörelseprocess är återigen en del av sorgearbetet. Och vad detta innebär har de gamla grekerna uttryckt mycket klar: Där du är är inte döden och där döden är är inte du. Men för den som sörjer tycks denna kloka sanning var satt ur spel för en tid. Sorgen är ju till innersta väsen en tveksam vilja till att hålla fast vid det som nu är dött eller lämnat en.
Men sorgearbetet innebär också det motsatta: att vilja frigöra sig från detta närmande, släppa taget och välja livet, eller kanske bättre: våga välja livet. För hur du än gärna omedvetet vill närma dig det du mist, i tron om att det kan återuppstå och bli till igen, som det alltid varit, så är det först när du kan ge efter och släpper döden fri inom dig som döden och livet kan få en verklig relation till varandra. (För: där du är är inte döden och där döden är är inte du.) Men för att hela du skall förstå detta kan det i många fall ta lång tid, det är ett arbete som skall göras, som har helt sin egen tid: ett sorgearbete.
Om fastlåst eller fastfrusen sorg
Ibland kan sorgen ha permanentats, den är som försluten och förfrusen i en inre kokong och tycks inte kunna utveckla sig mer än så och så har det kanske varit under lång tid för dig. Men sorgearbetet har sina olika stadier som ska levas igenom och ha sin tid. Få lov att ta den tid det tar. För dig som befinner dig mitt i din sorg upplevs det naturligtvis inte som något som kan utvecklas och förändras men som permanentas inom dig. Det betyder att du just nu har en dominerande del inom dig som gör att du för det mesta ser dig som helt identisk med det som lämnat dig.
Det tycks vara helt omöjligt att se dig som en som också har ett liv framför sig. Det är så svårt för dig att våga släppa taget med denna del inom dig, som är det du mist, eller som är det som dött och gått bort från dig och nu börja våga sörja.
Omedvetet kan detta frusna tillstånd, detta kokongtillstånd visa på att det skulle upplevas som ett svek mot den döde om du släppte taget.
Har man mist någon vid skilsmässa kan ett sådant kokongtillstånd, hindra en från att ta tag i sitt liv, sörja det som varit, det man mist och gå vidare med sitt liv. Förbittringen över den andre kan många gånger vara lättare att hantera än frågan alla borde ställa sig: ”Vad är min del i det här, hur skall jag gå vidare trots min saknad, ilska men också längtan efter det som varit?”
Ilska och vrede mot det förlorade
Upplever du våldsam ilska och vrede gentemot det du förlorat kan detta fungera som ett skydd, ett försvar mot den ledsnad du också bär på, men som du gör allt för att med ilskans hjälp hålla ifrån dig. Detta sätt att agera är mycket kortsiktigt.
Det kan vara lättare att hålla fast vid en vred del inom dig än att våga närma dig en mer smärtsam del av sorg och uppriktig saknad. Men motsatta kan också gälla dvs att det också finns en ilsken och vred sida inom dig som inte erkänns av dig. För alla känslor som kommer upp är normala, allting har sin tid, sorgen sin och vreden sin, saknad, längtan och hopplösheten sin. För när besvärliga känslor erkänns och får möjlighet att komma fram ges också plats åt glädjen, nyfikenheten och det ljusa inom dig.
Känslor skall inte upphöra, tvärtom skall man tillåta sig ha många känslor, för man ska inte haka sig fast vid en, men tillåta sig ha många.
Svåra känslor bär ofta det med sig att det får oss att tro att vi kommer att gå under om vi närmar oss dem.
Tillsammans med din psykoterapeut får du möjlighet att närma dig dessa svåra tankar och känslor som just nu tycks vara så dominerande och kaotiska och fylla hela dit liv. Tillsammans får du möjlighet att lära känna dessa delar inom dig. Och därmed lära känna dig själv. För när man kan se det nödvändiga i det till synes motbjudande och tillfälliga, ger efter för det man vill slippa bort från och släpper det fritt inom sig som man önskar aldrig var där. Först då kan man väcka en ny nyfikenhet inom sig. Och en förändring och fördjupning av sig själv är möjlig.